Kelvin till Celsius

Kelvinvärden förekommer i vetenskapliga artiklar, datablad och nyheter om rymden, och när du räknar om dem till Celsius blir de lättare att förstå. Den kosmiska bakgrundsstrålningen, efterglödet från Big Bang, är 2,725 K, vilket motsvarar −270,4 °C. Flytande kväve kokar vid ungefär 77 K, cirka −196 °C, och flytande helium vid ungefär 4,2 K, nära −269 °C. Venus yta har i genomsnitt omkring 737 K, cirka 464 °C, tillräckligt hett för att smälta bly.

Solens synliga yta har en effektiv temperatur på 5 772 K, vilket konverteraren räknar om till ungefär 5 499 °C. Vid så höga värden spelar förskjutningen på 273,15 knappt någon roll, och många avrundar den, men exakt subtraktion gör att dina siffror hänger ihop.

Glödlampor, skärmar och kamerans vitbalans använder kelvin för färgtemperatur: 2 700 K är varmvitt, 4 000 K neutralt och 5 000 till 6 500 K dagsljus. Det beskriver vilken färg en idealisk glödande kropp skulle ha vid den temperaturen, inte hur varm lampan är. Att omvandla en LED-lampa på 2 700 K till 2 427 °C är matematiskt korrekt men fysiskt meningslöst, eftersom lampan arbetar vid långt under 100 °C.

Lägre färgtemperatur ser varmare och rödare ut, vilket är raka motsatsen till hur värme känns, så det är bättre att se de talen som färgbeteckningar.

Allt under 273,15 K ligger under fryspunkten i Celsius, och allt under 373,15 K ligger under vattnets kokpunkt vid havsnivåns lufttryck. En skillnad i kelvin är lika stor som samma skillnad i Celsius: ett material som värms upp 15 K har värmts upp 15 °C.

För motsatt riktning lägger Celsius till kelvin tillbaka förskjutningen. För Fahrenheit konverterar du först här och använder sedan Celsius till Fahrenheit.