Fahrenheit till kelvin

Fahrenheit och kelvin skiljer sig åt både i nollpunkt och i gradstorlek, så omvandlingen består av två steg. En grad Fahrenheit är 5/9 av en kelvin, och Fahrenheits nollpunkt ligger 459,67 grader över absoluta nollpunkten. Den enklaste formeln är därför K = (°F + 459,67) × 5/9. Går du via Celsius får du samma svar: 98,6 °F är 37 °C, vilket är 310,15 K.

Några referenspunkter att kontrollera mot: 0 °F är 255,37 K, vattnets fryspunkt vid 32 °F är 273,15 K, ett rum på 70 °F är 294,26 K och kokande vatten vid 212 °F är 373,15 K. Vid −40 °F möts Fahrenheit- och Celsiusskalorna, vilket motsvarar 233,15 K.

Studenter och ingenjörer i USA har ofta data i Fahrenheit och formler som kräver absolut temperatur, till exempel gaslagar, strålning eller värmemotorers verkningsgrad. Fysikböcker och de flesta vetenskapliga program förväntar sig kelvin, så omvandlingen är ett vanligt steg i läxor och laborationsrapporter.

Amerikansk termodynamik har också en egen absolut skala, Rankine, uppkallad efter den skotske ingenjören William Rankine. Den använder grader av samma storlek som Fahrenheit men börjar vid absoluta nollpunkten, så °R = °F + 459,67. Att räkna om Rankine till kelvin är då bara en multiplikation med 5/9, och det är precis genvägsformeln ovan. Äldre ångtabeller och en del flygteknik använder fortfarande grader Rankine.

Det vanligaste misstaget är att multiplicera före subtraktionen. 212 × 5/9 − 32 + 273,15 ger 359 K, vilket är fel; du måste först ta bort förskjutningen på 32 grader, sedan skala och därefter flytta till kelvin. Ett annat misstag är att stanna vid Celsius och ange resultatet som K. Om svaret är ett litet tal för en vanlig vädertemperatur är du fortfarande kvar i Celsius.

För Celsius-värden använd Celsius till kelvin, och för vardagsväder Fahrenheit till Celsius.